Läser med förvåning i DN Debatt idag (15 maj) en artikel uppenbart författad av teoretiker helt i avsaknad av praktiskt logiskt tänkande. Man föreslår att kontanter i praktiken skall förbjudas!

Bakgrunden till förslaget är att minska brottslighet. I min enfald trodde jag att det är rättsväsendets uppgift att beivra brott.

Förslaget är lika ogenomtänkt som korkat. Ingen hänsyn har tagits till konsekvenserna. Att ha en betalningsanmärkning är inte ovanligt. Alla som har en sådan är i praktiken förhindrade att skaffa kort. Människor med betalningsanmärkningar nekas ofta att öppna bankkonto. Hur skall dessa människor överleva?

Det är ett faktum att människor lever av tiggeri. Detta utgör en föga avundsvärd livssituation. Även dessa människor har väl ett människovärde. Upplysningsvis tar tiggare ej AMEX, VISA eller Mastercard. Tiggare har heller i allmänhet ej möjlighet att erhålla ett dyl.

Tekniken med kort är bristfällig. Säkerheten är under all kritik. Det skimmas lite överallt. Ingen har överblick över omfattningen av kortbedrägerier.

Stress för personal nämns som en orsak. Har någon tänkt på stressen för kunder vars kort utan anledning ej fungerar vid ett tillfälle. Något som inträffade för mig nyligen. Förödmjukelsen att inte ha ordning på ekonomin gjorde mig enormt stressad. Troligen röd som en tomat i ansiktet. Situationen löste sig med kontanter och mitt blodtryck och skam lade sig snabbt.

Vidare nämns att kontanter används i den ”svarta sektorn”. Det är väl myndigheternas (skatteverk och rättsvårdande myndigheters) uppgift att beivra svart verksamhet. Med författarnas argumentation innebär det att 2 av 3 företag i princip bedriver svart verksamhet. Ett grovt övertramp mot alla hårt arbetande småföretagare som tar kontant betalning.

Författarna nämner kostnader för hantering av kontanter men bortser helt från kostnader att använda kort. Kostnader för både köpare och säljare. Varje gång ett kortköp utförs är det en intäkt för kortföretaget. En utgift för affärsinnehavaren. En ganska hög sådan dessutom. Om detta framgår intet i den vinklade, kränkande och omdömeslösa artikeln.

Ove Barkinge

Alliansen kritiserade med all rätt det flum som pågått inom arbetsförmedlingens försorg. Det har kommit att kallas vuxendagis mm. Nyligen presenterades att ca 3 miljarder skall satsas på ”coacher”. Denna satsning är mycket bra för de som blir ”coach” men knappast för någon annan.

Marielouise Samuelssson sätter fingeret på detta i Sydsvenskan 9 mars. Den främsta insatsen från konsulterna är att lära den arbetslöse att skriva CV. Detta är att nedvärdera arbetslösa. Jag kan inte föreställa mig annat än att arbetslösa klarar att skriva CV. Problemet är att många varit arbetslösa under lång tid och inte har något att skriva i CV:n – men det är en helt annan sak och en mycket svårare problematik.

Bekymret som föreligger är brist på arbetstillfällen. Om 500 personer söker ett och samma arbete innebär det att 499 kommer misslyckas med sin ansökan. Är dessa 499 då i behov av en ”coach”?

I alla tider genom historien så har människor som ej kan finna arbete fått finna sig i att försörja sig genom eget företagande, sk nödvändighetsföretagare. D.v.s en underklass som ej kan få jobb. För denna grupp utlovades lättnader om alliansen segrade i valet för 2 ½ år sedan. De utlovade förbättringarna har helt uteblivit.

Alliansen med M i spetsen kallar sig för det nya arbetarpartiet. Det må vara riktigt ty något företagarparti är de definitivt inte. Det är nu uppenbart att alliansen delar Socialisternas flumtänkande inom bl.a AMS!

Flum är sedan lång tid etablerat som norm i Sverige, särskilt vid straff av unga förbrytare. Bankrån är ett tämligen vuxet brott och varför inte bedöma det på samma vis. De straff som utdömts framstår som ett dåligt skämt. Man tror knappt att det är sant. De unga herrarna har inte snattat tuggummi utan begått grovt väpnat rån och chauffören har rimligen gjort sig skyldig till medhjälp till grovt rån. En rimlig påföljd är naturligtvis ett längre frihetsberövande i form av fängelse i många år. Särskilt mot bakgrund att de tidigare dömts för bankrån.

Är man stor pojke nog att råna banker är man också stor nog att dömas som en man och inte som ett barn.

Med nuvarande praxis kan man inte annat än att grattulera de unga herrarna till ett lyckat karriärval, ty straff verkar i praktiken inte existera.

Av artikeln i Sydsvenskan kan man läsa att de ej kunde inställas för rättegång då de rymt från obevakad permission. Olämpligheten i permission före rättegång kan var och en med sund förnuft inse. Såvitt artikeln kan tydas är nu herrarna tillbaka i lek-kollonin och de önskas en trevlig vistelse så länge de har lust att stanna.

Det mesta av innehållet i artikeln i Sydsvenskan 10 feb  framstår för del flesta som rent trams. För vissa individer med spjutsptskompetens stämmer möjligen påståendet. Det stora flertalet får vara glada så länge de har ett arbete. Skulle de förlora arbetet så är det kanske ingen som önskar anställa dem igen. Det är verkligheten för den stora massan.

De som står längst från arbetsmarknaden blir kanske företagare. Inte som ett alternativ till anställning utan som ett alternativ till arbetslöshet.  Uppgift ur Sydsvenskan igår (9 feb) från Nyföretagarcentrum

Verkligheten är framväxandet av en ny underklass av småföretagare som omsätter mindre än genomsnittslönen för anställda. Därmed står de i praktiken utanför de s.k. trygghetssystemen men med världens högsta skattetryck. Regeringen som gick till val på arbetslinjen i allmänhet som huvudtema och företagarfrågor i synnerhet verkar handfallen. Var är dom förenklingar och lättnader som utlovats?

De alldeles för få arbetsgivarna i Sverige sitter i ”guld-sitts”, de kan välja och vraka. Om någon vill sluta kan personen ersättas utan större bekymmer, om viljan finns.

Statsministerkandidaten Sahlin skriver om ”ny färdriktning” i SvD 29 jan. Är det möjligen en färd mot kommunism hon beskriver. Regeringen Reinfeldt tål att kritiseras för svek mot väljarna. Tiderna är ingalunda lysande men att beskylla den globala lågkonjunkturen på nämnde Reinfeldt är magstarkt. Sublime-lånen var ju en ”sosse-idée” från början. Den påläste och minnesgode vet att det var på Carter´s tid det började och att det eskalerade med ny lag under Clinton´s tid.

Arbetsmarknadsåtgärder vars enda syfte är att dölja den verkliga arbetslösheten är den nygamla socialistiska lösningen. Mer AMS!

Det finns goda skäl att kritisera nuvarande regering. Bl.a för att den inte reducerat byråkratiskt krångel för företagare i nämnvärd utsträckning. Inom dessa områden uteblir kritik. Tidigare ledare för socialdemokrater har i föraktfulla ordalag talat om företagare. Kommunisternas inställning till dessa hårt arbetande människor utan praktisk möjlighet till sjukledighet och utan ekonomisk möjlighet till en semesterdag är att de är kapitalister och sådanna skall bekämpas genom klasskamp.

Vad är egentligen omprövat av S?

Sverige har legat i toppen vad gäller högsta beskattningen i världen i mer än 50 år. Representanter för S  skrattar och säger alla skatter bör höjas!!

Höga skatter verkar inte vara någon bra lösning. Se på utanförskapet som har konstruerats till ett ”invandrarproblem”. Den svensk som är ”utanför” är lika mycket ”utanför” som en invandrare så detta är rimligen inget invandrarproblem.

Varför inte prova att konkurera med låga skatter. Många affärsprojekt som pga skattetrycket är meningslösa i dagsläget skulle inte bara ge människor som idag lever av bidrag ett eget förtjänat levebröd, självförtroende och sist men inte minst en plats i samhället oavsett ursprung.

Svenskt försvar har under lång tid fungerat som ett arbetsmarknadspolitiskt projekt snarare än ett försvar. Mer hänsyn har tagits till berörda orter än försvarsförmåga.

Att försvarsministern är hemma men svarar ej (SvD 24 jan) är helt i linje med försvarets strategi sedan lång tid. När svenskt vatten kränktes av u-båt svarade inte heller försvaret på ett antal timmar!

Försvarsminsitern är kritiserad. Huruvida kritiken är befogad skall andra med bättre kunskaper avgöra. Bristen i svensk utnämningspolitik är att exempelvis en minister innan tillsättande ej förhörs i ett utskott om sin bakgrund, kunskaper och intentioner.

Försvarsministern är dessutom ”vapenvägrare”. Initierade i omvärlden måste vara dubbelvikta av skratt.

Politiker och de politiska partierna har gjort sig oberoende av väljarna. Väljare ställer sig frågan vad är mening med kontakt som ej påverkar. De politiska partierna driver ej väljarnas frågor, de driver endast frågor av eget intresse. De politiska partierna erhåller bidrag för sin verksamhet. Ur demokratisynpunkt måste detta vara förkastligt. Väljarna kan ej påverka beslut och kontakt med politiker blir mest ”ett spel för gallerierna”.

Partier bör vara beroende av väljarna. Först då kommer politiker och partierna att intressera sig för väljarnas önskemål.

Artikeln i SvD ger besked om uppgivna väljare. Det är politikerklassen som med stöd av skattebetalarnas pengar har kommandot.

”En stor stat skapar osäkerhet” skriver P J Anders Linder i SvD 7 december 2008. Påståendet stämmer förutsatt att individens försörjning inte kommer ifrån staten. Ett jätte-problem är att så många människor har sin försörjning från stat och kommun och alldeles för få i det privata näringslivet. SvD kastar lite sten sittandes i glashus enär tidningen erhåller bidrag. Tidningen klarar ej att stå på egna ben!

Staten är säker för dem som har förmånen att ha kommit in under dess skyddande tak. För dem som driver egen verksamhet så som småföretagare – nödvändighetsentreprenörer eller helt enkelt den nya underklassen är staten och allt den företar sig endast en osäkerhet och en kostnad.

Visst vore det bra om Egna Pengar (EP) användes istället för Andras Pengar (AP). Om människor tilläts ha egna pengar skulle individens frihet öka. Individens beroende av staten skulle minska och det är detta politiker är rädda för. Politiker vill behålla makten över individen genom att ta hennes pengar och invagga henne i falsk trygghet. Det fnns inget tryggare än EP. Nackdelen med EP ur politikers perspektiv synes vara att politikers och statens makt över den enskillde individen minskar. Individen oberoende gör individen mer benägen att ifrågasätta statens och politikernas roll, skatter etc.

För politiker och staten är det en fördel om människor är medellösa, inflytelselösa, maktlösa och allmänt kuvade. Staten har lyckats tämligen väl i sitt uppsåt.

Politiker lever i en ”skyddad verkstad”. Det kan de fortsätta göra så länge skattebetalarna utan egen vilja överöser politiska partier med pengar. Politiker driver sin egen linje, inte väljarnas.

Sofia Nerbrand skriver tänkärt om detta i SvD 1 december 2008. Svenska politiker har svårt att gå utanför sitt eget partis åsikter. Då kan karriären vara i fara. Den är politiker rädd om därför löner i förhållande till prestation är extremt hög.

Partier borde ej erhålla statligt stöd. Partierna skall erhålla frivilliga bidrag från väljare. På så vis måste politiker driva den politik väljarna efterfrågar och inte tvärt om.

Läser på SvD den 1 december 2008 att apoteksmonopolet skall försvinna. Ingen skall dock få köpa och därmed driva endast ett apotek. Således är det bara stora företag med stora ekonomiska resurser som kan komma ifråga. Regeringen är i denna fråga liksom i så många andra frågor lika småföretagsfientliga som föregående socialistregering.

Här ska inga småföretagare ha chansen att utveckla något. Personal kan exempelvis inte ta över ett apotek. Den röda mattan rullas i sann socialistanda ut endast för de stora aktörerna medan oöverstigliga hinder byggs upp för att hindra småföretagande.

Se på andra länder där det finns små privatägda apotek – pharmacy store. Privata ägare som försöker sätta sin egen prägel och konkurera med service, utbud, öppettider etc. Det är konkurens och om man så vill en del av det goda samhälle som svensk statsmakt av någon outgrundlig anledning fruktar.