05.25.08
Ett parti utan ryggrad
I DN:s huvudledare den 25 maj 2008 skriver DN att historien går igen och jämförelsen görs mellan de Nya Moderaterna och den taktik som både Tony Blair och Bill Clinton nyttjade sig av. Anmärkningsvärt är att M tar sådant intryck av socialistledare. Socialisternas mål är människors beroende av samhället. På så vis säkrar de makt. De Nya Moderaterna delar uppenbarligen detta synsätt.
Var är de kraftiga skattesänkningarna? Har Nya M helt övergivit detta.
Människor kommer uppnå ålderspension utan att haft egen försörjning. I sådanna tider måste lättnader ske för företagare. Här kanske M kan prova en ”Tony Blair”. Under några år erhöll nystartade företag med vinster på max £30.000 skattefrihet de två första åren. Varför inget sådant förslag?
I UK har företagare rätt till avdrag för kläder för representation. I vissa sammanhang duger inte billiga ”cirkus-kläder” från China. I Sverige får inte företagare ens göra avdrag för fysisk träning för sig själv men däremot för ev. anställda. Med detta företagarfientliga samhälle ser framtiden för Sveriges småföretagare allt annat än ljus ut.
Nya M sviker småföretagare – för dom är så få Sverige jämfört med andra länder p.g.a det usla företagsklimatet samt att de ej har något annat parti att stötta.
Moderaterna uppvisar en ryggradslöshet som saknar motstycke. Fegt, ynkligt och förljuget.
05.23.08
Reinfeldt behöver inga vänner
Per Gudmunsson frågar om Reinfeldt inte behöver sänner i SVD 23 maj.
I likhet med andra partier och partiledare behöver Reinfeldt inga vänner. Partierna erhåller partistöd. Partierna är ej beroende av frivilliga bidrag från väljarna. Partierna tilltvingar sig skattebetalarnas pengar. Partierna och dess företrädare för en politik som passar politikernas syften. Väljarna är något de kan negligera fullständigt.
Ta bort partibidragen. Låt partierna bli en del i ”arbetslinjen” och arbeta för frivilliga donationer av väljarna. På så vis skulle partierna tvingas att driva väljarnas frågor istället för sina egna.
Det stora sveket
Bensin och diesel priset skjuter i höjden. Makthavarna applåderar eftersom det ger ökade intäkter till staten, åtminstånde initialt men med bitter eftersmak. Allt mer av människors pengar går till att transportera sig. Mindre blir över till konsumtion av varor och tjänster. Det innebär färre kunder, färre företag och färre anställda.
Milavdraget respektive den skattebefriade milersättningen täcker inte kostnaderna. Alliansen, främst Moderater och Kristdemokrater lovade i valrörelsen 2006 sänkta bilkostnader och ingen höjning av skatt på bränsle. Resultatet blev det motsatta. Milavdraget på 18,50 kr (50 öres höjning from 080101) är alldeles för lågt. Det täcker ej kostnaderna. Höjningen med blygsamma 50 öre kompenserar ej för skatt på trafikförsäkringen. Skatten kostar ca 50 öre/mil. Förutsätter ca 1500 mils körning årligen, i annat fall ger 50 öringen ej kostnadstäckning för skatt på trafikförsäkring.
Milavdraget har ej följt kostnadsutvecklingen. Vi som är tvungna att inneha och bruka bil vet kostnadsökningarna för inköp, bränsle, service och reparationer.
Bilar är så konstruerade att bilägaren skall ej kunna utföra service eller reparation själv vilket var möjligt på bilar för 20-30 år sedan. Även service måste utföras av auktoriserad verkstad. Annars lyser servicelampan ilsket rött!
Bilen är ett krav för anställning eller eget företagande. Många arbetsgivare kräver tillgång till egen bil att använda i tjänsten. Bil är en förutsättning för att erhålla många arbeten.
Milersättningen/milavdrag bör snarast höjas till 36 kronor milen. Jämför med exempelvis England som har 32 kronor milen. England har dock ej vårt bistra arktiska klimat med behov av samt lag på vinterdäck. Dessutom drar bilar mycket mer bränsle i kall väderlek.
En modernisering av den ålderdomliga svenska bilparken skulle gå snabbare om bilisterna kompenserades för sina bilkostnader. Resultatet av nu gällande skattefria bilersättning är att arbetstagare subventionerar sin arbetsgivare med “bilbidrag”.
Väntar med intresse regeringens åtgärder för bilisterna som också är arbetare. Regeringen säger sig värna om arbetarna och vara den nya arbetarregeringen samt i allehanda sammanhang företräda “arbetslinjen”.
Ove Barkinge
