Flum är sedan lång tid etablerat som norm i Sverige, särskilt vid straff av unga förbrytare. Bankrån är ett tämligen vuxet brott och varför inte bedöma det på samma vis. De straff som utdömts framstår som ett dåligt skämt. Man tror knappt att det är sant. De unga herrarna har inte snattat tuggummi utan begått grovt väpnat rån och chauffören har rimligen gjort sig skyldig till medhjälp till grovt rån. En rimlig påföljd är naturligtvis ett längre frihetsberövande i form av fängelse i många år. Särskilt mot bakgrund att de tidigare dömts för bankrån.

Är man stor pojke nog att råna banker är man också stor nog att dömas som en man och inte som ett barn.

Med nuvarande praxis kan man inte annat än att grattulera de unga herrarna till ett lyckat karriärval, ty straff verkar i praktiken inte existera.

Av artikeln i Sydsvenskan kan man läsa att de ej kunde inställas för rättegång då de rymt från obevakad permission. Olämpligheten i permission före rättegång kan var och en med sund förnuft inse. Såvitt artikeln kan tydas är nu herrarna tillbaka i lek-kollonin och de önskas en trevlig vistelse så länge de har lust att stanna.

Det mesta av innehållet i artikeln i Sydsvenskan 10 feb  framstår för del flesta som rent trams. För vissa individer med spjutsptskompetens stämmer möjligen påståendet. Det stora flertalet får vara glada så länge de har ett arbete. Skulle de förlora arbetet så är det kanske ingen som önskar anställa dem igen. Det är verkligheten för den stora massan.

De som står längst från arbetsmarknaden blir kanske företagare. Inte som ett alternativ till anställning utan som ett alternativ till arbetslöshet.  Uppgift ur Sydsvenskan igår (9 feb) från Nyföretagarcentrum

Verkligheten är framväxandet av en ny underklass av småföretagare som omsätter mindre än genomsnittslönen för anställda. Därmed står de i praktiken utanför de s.k. trygghetssystemen men med världens högsta skattetryck. Regeringen som gick till val på arbetslinjen i allmänhet som huvudtema och företagarfrågor i synnerhet verkar handfallen. Var är dom förenklingar och lättnader som utlovats?

De alldeles för få arbetsgivarna i Sverige sitter i ”guld-sitts”, de kan välja och vraka. Om någon vill sluta kan personen ersättas utan större bekymmer, om viljan finns.